Efter allt som hänt pallade jag inte trycket mer, tårarna brände bakom ögonen och ville bara komma ut.. Jag smsa mig älskade mamma och vi började skypa klockan 3 i sveriges tid, behövde verkligen prata ut med någon och få tips och råd. Vi tillsammans kom överens om att jag måste berätta vad jag kände för min familj, men det kändes alldeles för påfrestande att gå ut gråtandes till hela familjen och berätta vad som känns fel och jobbigt. Så hämtade in Kelly min hostmamma på rummet, förlarade varför jag var ledsen, att min mage krampade och att jag bara mådde jätte dåligt, vi pratade rätt länge och det känns bättre nu, det är verkligen viktigt att prata ut så folk förstår vad man känner. Även fast hon och jag tycker helt olika om vissa saker och tycker olika saker är viktiga så måste man kompromissa och försöka se allt från den andres syn. Vi iallafall överns igen och bad varandra om förlåtelse och allt känns bättre. Vill ännu en gång tacka min familj som finns där för mig när som helst på dygnet, utan er skulle jag aldrig klara av det här året. Alla har sina dåliga dagar, och idag var det min tur. Imorgon är en ny dag med nya tag och krafter.. den lär ju bli bättre eftersom denna dag inte kunde bli sämre. Ska försöka äta lite nu och gå tillbaka ut till filmen där min amerikanska familj sitter och kollar på en julfilm jag absolut inte förstår. Vi hörs imorgon! Love u <3