varför
Allt kanske bara är mitt fel..
varför föll jag för dig när jag visste att jag skulle bort ett år?
varför tillät jag mig själv de?
varför hindrade jag mig inte för kärleken?
Jag saknar dig fortfarande lika mycket,
varje dag tänker jag på stunden då vi lämnade varandra i tårar,
varje dag vill jag bara åka hem för en kram,
Jag vill bara vara din,
vara din för evigt..
Jag älskar dig!
fantiserar redan om dagen då vi ses igen,
vad ska jag ha på mig?
vad ska jag berätta?
vad ska vi göra?
Kommer det bli vi igen?
eller vill du inte ha mig längre..
Varför är du så underbar?
Varför kan jag inte motstå dig?
Varför kan jag inte sluta tänka på dig?
Jag kanske bara är över känslig just nu, fjantig eller nått..
Jag kanske över reagerar över mina känslor..
Jag kanske inte ska skriva allt det här i min blogg..
Du kanske inte ska läsa det här..
Du kanske inte behöver veta allt..
Du kanske inte ens bryr dig..
Men Och?
Jag saknar dig, det vet du och du betyder mer än vad du tror.
Måste få ut mina känslor någonstans för att överleva, när jag inte har nån bästa vän nära mig som förstår mig, när jag inte kan prata med min mamma, när jag inte kan ringa min syster eller bara gå över till nån när jag behöver det som mest. Då måste jag ju skriva här, eller hur? eller är det fel att visa känslor för personer jag inte vet vilka det är? aja.. är bara helt lost just nu och vet inte vilken väg jag ska välja.. allt är bara så snurrigt..
Känns som jag är världens ensammaste människa just nu.
Önska bara att jag var nära dig..
Kommentarer
Trackback
